Ordhoreri och namnningskomplex av Stinalantis

       Hor(h)usskylt på ''horadörr'', efter att ha setts som idiot eller bara en som nog var typisk lätt-på-foten-fåna från annan by? Mycket för en lantlolla att vänjas med att liknas vid på jobbet bland självsäkra karriärstegare. Och hemmavid av grannar med idel ädla hemmafruar - samt påhälsande präktiga släkten från skogsbygden. Ett av mina första jobb - utom det som Alebopangs städerska och servitris  - avverkade jag vid stockholmska Sveavägen på det som med tiden blev Semic-förlaget . På min tid där, från senhösten 1957, hette det Å&Ås Ungdomstidningar. Rumskompisarna Gunilla Myrberg och Ia Bäck namnade mig Stina sedan jag nygift Rosenqvist börjat  kalla mig ståtligare andranamnet Elisabeth.  Därför att när jag ogift presenterat mig ''Kerstin Sandkvist'' - småländskt ske-ljudande och alltmer mumlande -  blev jag utskrattad som slags Åsa-Nissatyp (så Å&Å-inne vid den tiden). Samt fick telefonluren ''slängd i örat'' mer än en gång enär jag inte kunde säga mitt namns ordande bokstäver ordentligt - därför varit på väg att få svårt munhäftad telefobi...
     Följande brev skrev jag så småningom till rumskompis
från Å&Å-tiden.  

    

Efterord: