Ordhoreri och namnningskomplex av Stinalantis
|
|
Hor(h)usskylt på ''horadörr'', efter att ha setts som idiot eller bara en som nog var typisk lätt-på-foten-fåna från annan by? Mycket för en lantlolla att vänjas med att liknas vid på jobbet bland självsäkra karriärstegare. Och hemmavid av grannar med idel ädla hemmafruar - samt påhälsande präktiga släkten från skogsbygden. Ett av mina första jobb - utom det som Alebopangs städerska och servitris - avverkade jag vid stockholmska Sveavägen på det som med tiden blev Semic-förlaget . På min tid där, från senhösten 1957, hette det Å&Ås Ungdomstidningar. Rumskompisarna Gunilla Myrberg och Ia Bäck namnade mig Stina sedan jag nygift Rosenqvist börjat kalla mig ståtligare andranamnet Elisabeth. Därför att när jag ogift presenterat mig ''Kerstin Sandkvist'' - småländskt ske-ljudande och alltmer mumlande - blev jag utskrattad som slags Åsa-Nissatyp (så Å&Å-inne vid den tiden). Samt fick telefonluren ''slängd i örat'' mer än en gång enär jag inte kunde säga mitt namns ordande bokstäver ordentligt - därför varit på väg att få svårt munhäftad telefobi...
Följande brev skrev jag så småningom till rumskompis
från Å&Å-tiden.
Efterord:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar